Här följer text och bilder från min fotoutställning i Olofström sommaren 2024, om ett teaterprojekt som jag dokumenterade 20 år tidigare – Sommaren 2004:


2024 hade författaren och nobelpristagaren Harry Martinson fyllt 120 år. Detta firades naturligtvis stort i födelsekommunen Olofström. För 20 år sedan, 2004, var det också Harry Martinson-jubileum i Olofström, året då Harry Martinson hade fyllt 100 år. Ett av evenemangen var ett teaterprojekt skapat av Britta Lindgren och Erika Silfver baserat på Martinsons barndomsskildring ”Nässlorna blomma”. Arrangör var enligt programbladet ”Kulturförvaltningen i Olofströms kommun med stöd från Volvo Personvagnar, BLB samt Region Blekinge”. Bussturer anordnades i Martinsons hemtrakter med Martinson-kännaren Ingegerd Bodner (1928-2011) som kunnig guide. På olika platser under resvägen visades teatertablåer med lokala skådespelare i olika åldrar. Tablåerna var inspirerade av episoder ur berättelsen om den lille Martin vars ”far är död och mor är i Amerika” och som blev sockenbarn och utackorderades till olika bönder i trakten som behövde arbetskraft. Han fick arbeta hårt. Skolan och böckerna var hans enda ljuspunkt i livet, även om klasskamraterna ofta mobbade honom. Historien har stora likheter med Harry Martinsons egen barndom. Boken kom ut 1935 och blev en stor succé både hos kritikerna och läsarna. Efter en lång författarkarriär tilldelades Harry Martinson, tillsammans med kollegan Eyvind Johnson, nobelpriset i litteratur 1974. Harry Martinson avled 1978.
Vill du veta mer om Harry Martinson? Besök Harry Martinson-rummet på Olofströms bibliotek.
Teaterprojektet, som i tidningsannonser kallades ”jubileumsturer” och ”upplevelseresor med teaterinslag”, ägde rum under sensommaren 2004. Skådespelarna hämtades bland annat från musikklasserna på Högavångsskolan, Nordenbergsskolans teatergrupp och från kyrkokören. Samma skådespelare medverkade i de flesta tablåerna. När bussen med publiken hade åkt från en spelplats packade skådespelarna in sig i bilar och lyckades på något vis alltid hinna till nästa spelplats och vara redo innan publikbussen hade hunnit dit. Biljetterna sålde snabbt slut i förväg. Bussen utgick från biblioteket i Olofström men tog även upp passagerare i Jämshög. Ingegerd Bodner hälsade välkommen och började sedan berätta medan bussen satte kurs mot författarbygden och Harry Martinsons barndomsland…

Första stoppet: Jämshögs kyrka.
Här var det julotta och alla skådespelarna bar tjocka vinterkläder fast
det egentligen var mitt i sommaren. När publiken anlände stod kyrkobesökarna framför kyrkan, sedan tågade alla in och satte sig i kyrkbänkarna. Kyrkan var mörklagd för att kännas som en mörk decembermorgon och inredd med tända ljus och en julgran. Prästen (som spelades av en riktig präst) predikade och kyrkobesökarna sjöng gamla psalmer. Martin och hans fosterfamilj satt uppe på orgelläktaren. När kantorn började spela på kyrkorgeln blev Martin rädd. Han hade aldrig hört något som lät så mycket och trodde att orgeln var ett monster som hade kommit för att ta honom. Han skrek högt av skräck så alla i kyrkan tystnade…

Andra stoppet: Nebbeboda skola.
En av skolorna där Harry Martinson själv var elev under sin tid som
sockenbarn. Här undervisade hans favoritlärare, den vänlige magister Karl Johan Staaf. När bussen anlände var det rast och genom buss fönstren kunde publiken se barnen springa runt och leka, hoppa hopp rep och spela kula. Tills magister Staaf själv kom ut på skolgården med sin skolklocka och ringde in. Nu var rasten slut och det var dags för lektion. Barnen ställde upp sig på led och tågade i väg med magistern. Medan bussen körde vidare längs den krokiga Nytebodavägen…

Tredje stoppet: Nyteboda
Bussen stannade utanför den gamla handelsboden som var Harry Martinsons födelsehem. Huset är numera privatbostad och publiken gick i stället ner till den gamla ångbåtsbryggan vid sjön Immeln. Där var det fullt med folk. Ångbåten hade precis avgått och skådespelarna vinkade av den. Naturligtvis fanns det ingen ångbåt, men publiken kunde nästan se den framför sig. Några män bar lådor med varor som båten hade lämnat av. Någon spelade dragspel. Plötsligt stämde männen upp en sång. En sång som Harry Martinson har berättat att han och hans syster brukade sjunga. Folket runt bryggan stannade upp och lyssnade. En ung kvinna gick runt med en korg och bjöd publiken på kakor. Därefter sjöng barnen och lekte ringlekar. Ett ungt par satt och myste nere vid sjön. Då trillade en pojke ner från bryggan och landade i vattnet med ett stort plask. Alla tystnade och en räddningsaktion påbörjades. Pojken fiskades snabbt upp och ordningen var återställd…
Fjärde stoppet: Någonstans i trakterna kring Alltidhult.
Publiken lämnade bussen och vandrade längs den gamla landsvägen. Ute på en äng kom Martin gående. Han hade nu vuxit till sig och var uppe i tonåren. Så fick han se en ung man i svart kostym och vit mössa komma gående. En student! En sådan hade Martin aldrig sett förut. Han bugade djupt. Studenten stannade till och de pratades vid en stund. Nere vid vägen hade några pigor och drängar samlats och diskuterade livligt…
Femte och sista stoppet: Jämshögs hembygdsmuseum med skolsal.
En ny skola för Martin. Bussen stannade på parkeringen och på väg in i skolan gick publiken förbi skolbarnen på skolgården. De lekte men höll också på att mobba sin nye klasskamrat. Läraren i den här skolan var strikt och allvarlig. Lektionen började med att barnen fick stå upp och säga ”Gud bevare konungen och fäderneslandet” i kör. Magistern satte sig vid tramporgeln och började spela. Barnen sjöng högt och ljudligt. När lektionen var slut och de andra hade gått ut satt Martin kvar ensam i sin bänk och tänkte…
Efter scenen i skolsalen blev det fika i museets stora sal. Möten, samtal, kaffe och kaka innan bussen rullade tillbaka mot biblioteket i Olofström. Hela turen tog ungefär tre timmar.
Teaterprojektet dokumenterades av fotografen Anders Nilsson som också gjorde utställningen 20 år senare. 2004 fyllde han tjugotvå år och gick medielinjen på Jämshögs Folkhögskola. 2024 när utställningen visades på Olofströms Kulturhus läste han en bibliotekarieutbildning på Linneuniversitetet och var timvikarierande biblioteksassistent på Olofströms bibliotek. Under de tjugo åren däremellan har han gjort många andra saker men framför allt har han tagit väldigt många bilder på väldigt många ställen runtom i nästan hela Sverige.
Anders Nilsson var den första mottagaren av Olofströms kommuns Kulturstipendium för unga 2006. Han har vunnit flera priser för sina fotografier och kortfilmer och ses ofta smyga runt med sin kamera på Olofströms gator. Det betyder att det kan bli fler fotoutställningar i framtiden. Den här utställningen visades sommaren 2024, först i Olofströms Kulturhus. Där efter visades den som en del av den större utställningen ”Olofström i bilder” i Konsthallen Längan i Olofström. Där visades också gamla bilder från Olofström men också nyare bilder av olika Olofströmsfotografer, däribland Anders Nilsson.
Besök gärna fotografens hemsida: www.andersn.se och Instagram @tsyfpl och @art_by_tsyfpl
© Anders Nilsson 2024. Utställningen är framställd i konstnärligt och litterärt syfte, i enlighet med GDPR.